I Europa löser vi våra meningsskiljaktigheter vid förhandlingsbordet. Det är en ofta svår (och ibland tråkig!) process som vanligtvis äger rum utom synhåll. Ibland ser vi något inslag på tv eller läser några rader om det i tidningen. Kanske blir vi uttråkade och slutar titta halvvägs igenom. Men om man ser tillbaka på Europas historia är det här i själva verket ett litet mirakel.

Fram tills för sjuttio år sedan löstes nämligen de flesta meningsskiljaktigheter mellan europeiska länder på slagfältet. Liv offrades i skyttegravar, byar och städer bombades sönder och samman, människor tvingades på flykt och deras tillvaro lades i spillror. Den som lyckades vinna kriget fick bestämma. Fram till nästa krig. Och vanliga människor fick betala priset med sin egendom, sitt välstånd, sin hälsa eller till och med sina liv.

Våra föräldrar och mor- och farföräldrar har anförtrott oss Europeiska unionen som ett verktyg för att undvika krig – en möjlighet att använda en unik form av samarbete för att överbrygga interna klyftor och komma med gemensamma svar på utmaningar vi inte kan möta ensamma. Vi har aldrig haft ett bättre verktyg för fred eller en längre fredsperiod i Europas historia.

Men det betyder inte att EU är perfekt. Vi måste förbättra unionen, anpassa den efter utmaningar vi ställs inför idag och kan möta i framtiden, och föra den närmare människorna den tjänar. Vi behöver skapa ett rättvist, fritt och hållbart Europa.

Europeiska unionen är ett verktyg för att förvara våra värderingar. I dagsläget är det ingen lätt uppgift. Världen förändras i en takt vi aldrig tidigare har sett. Tekniken är på väg att radikalt förändra vårt sätt att arbeta, producera, konsumera och interagera med varandra. Andra stormakter försöker utöva inflytande på oss med kommersiella medel, eller försvaga oss politiskt för att vi ska mista vårt inflytande i världen. Terrorism är fortfarande ett hot mot vårt sätt att leva, liksom organiserad brottslighet. Kvinnors rättigheter är återigen under attack.

Vi tror på ett Europa där vi tar hand om varandra, delar rättvist, ger människor utrymme att fritt välja hur de ska leva sina liv, vem de ska älska och vad de vill eller inte vill tro på. Reglerna gäller oss alla – oavsett storlek, styrka, ålder, nationalitet, kön, tro och ursprung.

Vi behöver skapa ett mer hållbart Europa, som bygger på en cirkulär ekonomi. Jorden närmar sig snart bristningsgränsen och behöver avlastas från påfrestningarna vi utsätter den för. Våra hav riskerar att kvävas av plast och luftföroreningar utgör ett allt större hot mot vår hälsa. Klimatförändringen är ingen skröna, utan en bitter och obekväm sanning. Men det finns fortfarande en chans till förändring. Vi måste förändra vårt sätt att leva, vårt sätt att ta ansvar för handelskedjor och vårt sätt att använda jordens resurser.

Men det finns fler problem som bara kan tacklas med mod och enad kraft. Migration är ett globalt fenomen som kräver globala insatser, både för dem som söker ett bättre liv utomlands och för dem som lever i mottagarländer. Ska Europa bidra till att forma den här världen i förändring, tillsammans med våra vänner och allierade? Eller ska vi vända oss inåt, emot varandra eller bara gömma oss bakom våra murar och hav och låta morgondagens värld att formas av andra, som inte bryr sig om vårt bästa? Ska vi söka lösningar genom samarbete eller konfrontation?

Jag tror på att forma Europa och forma omvärlden genom samarbete. För att det är det enda sättet för oss att komma med svar som speglar våra värderingar. Vi måste samarbeta för att försvara våra europeiska intressen i en värld i förändring. Bara då kan vi garantera att förvärvsarbete ger skälig lön, att företag betalar skatt där de gör sin vinst, att stora företag inte spelar ur länder mot varandra, att anställda över landsgränser inte utsätts för lönedumpning och att vi inte ger oss in i en farlig kapplöpning om att utnyttja jordens värdefulla resurser.

Personer som Putin och Trump tror på att ”styra genom makt”. Europa har den hårda vägen fått lära sig att istället förlita sig på ”reglernas makt”. Det är ingen hemlighet att Putin och Trump vill se EU och dess medlemsländer försvagade. Det är heller inget sammanträffande att de uttrycker beundran för nationalister i olika europeiska stater. De delar inte bara deras syn på samhället, utan vet också att nationalister söker fiender både på hemmaplan och i andra länder. Européer som börjar se varandra som fiender kommer inte att samarbeta, och kan inte anta en gemensam ståndpunkt.

Framtiden är osäker, men det betyder inte att vi ska vara rädda för den. Vi behöver ändra inställning, tänka annorlunda, anta en attityd där vi ser förändringar som möjligheter istället för hot. Vi behöver hopp ... när det gäller våra arbeten, våra barns framtid, gemensamma inslag i ett samhälle präglat av mångfald, hur vi kan begränsa klimatförändringen, hantera migration och förbättra säkerheten. Vi ska inte låta oss styras av rädsla. Rädsla lamslår och övergår snabbt i hat och jakt på syndabockar istället för lösningar. Låt oss inte omvandla vår oro till rädsla, utan till handling.

Europeisk enighet ger oss makten att formulera svar som världen måste lyssna på. För att nå dit är Europeiska unionen fortfarande vårt bästa verktyg. Vi ska inte splittra den, som en del nationalister vill, utan stärka den och göra den till ett ännu bättre verktyg. Mer beslutsam, demokratisk och rättvis. Fokus ska ligga på stora frågor som kräver europeiska svar. Mindre engagemang ska läggas på ämnen som hanteras bättre närmare medborgarna i medlemsstaterna.

Låt oss tillsammans skapa ett nytt Europa.