Frans Timmermans har sex gånger valts in i det nederländska parlamentet för Arbetarpartiet (Partij van de Arbeid), där han tjänstgjorde från 1998 till 2007 och från 2010 till 2012. Han var Nederländernas EU-minister från 2007 till 2010 och utrikesminister från 2012 till 2014.
I november 2014 blev Frans Europeiska kommissionens förste vice ordförande. Som den mest erfarne socialdemokraten på institutionen har han ansvar för bättre lagstiftning, kontakter mellan institutionerna, rättsstatsprincipen, stadgan om de grundläggande rättigheterna och hållbar utveckling. Frans arbetar i nära samarbete med sju andra kommissionärer i Europeiska socialdemokratiska partiet (PES), samt med socialistiska och demokratiska Europaparlamentariker och PES:s stats- och regeringschefer i Europeiska rådet.
Under sina fyra år i Europeiska kommissionen ledde Frans EU:s hållbarhetsarbete och ansvarade för införandet av en ambitiös strategi för cirkulär ekonomi, samt världens första omfattande plaststrategi. Han medverkade dessutom i EU:s förhandling, antagande och implementering av FN:s Agenda 2030 och de globala målen för hållbar utveckling. Europaparlamentet har nyligen röstat igenom Frans lagstiftningsförslag för att bekämpa plastavfall och eliminera eller drastiskt minska användningen av engångsartiklar av plast. Han har dessutom lett ett internationellt initiativ mot plastavfall, där han presenterat Europeiska kommissionens förslag för andra FN-länder i New York och uppmuntrat dem att följa Europas exempel.
Frans har en stark tro på jämlikhet mellan könen och social rättvisa. Han har lagt fram lagförslag för att förbättra möjligheten till föräldraledighet för föräldrar och vårdnadshavare inom alla EU-länder, för att bidra till ökad jämställdhet i både arbetsliv och privatliv. Han har arbetat hårt för att bekämpa löneskillnader mellan kvinnor och män, öka antalet kvinnor på ledande positioner inom både näringsliv och politik och han är en orubblig försvarare av Istanbulkonventionen för att motverka våld mot kvinnor. Han arbetar aktivt emot diskriminering och bekämpar extremism och rasism i alla dess former, i synnerhet genom att samordna kommissionens arbete för att motverka islamofobi och antisemitism.
Frans är en övertygad och orubblig försvarare av Europas grundläggande värderingar och är särskilt engagerad i försvaret av rättsstatsprincipen i mötet med begynnande auktoritära tendenser från vissa länder. Han har bland annat försvarat domstolarnas oberoende i Polen mot omfattande statlig påverkan och nyligen säkerställt att EU-domstolen vidtar interimistiska åtgärder för att stoppa en utrensning av domare i Polens Högsta domstol.
Frans har även övervakat kommissionens arbete för att skapa demokratisk förändring i EU genom ökat medborgarengagemang och större insyn i EU:s beslutsprocess, där man öppnat upp varje steg av processen för att göra allmänheten delaktig och säkerställa att alla politiska beslut är faktabaserade.
Innan Frans gav sig in i politiken arbetade han på det nederländska utrikesdepartementet, där han utsågs till vice sekreterare på den nederländska ambassaden i Moskva 1990, innan han återvände till departementet 1993. Han arbetade därefter som rådgivare och privatsekreterare åt Max van der Stoel, som var högkommissarie för nationella minoriteter på Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE).
Frans är gift och har fyra barn. Han föddes 1961 och kommer från Heerlen i provinsen Limburg i Nederländerna. Både hans morfar och farfar var kolgruvearbetare och hans far var militärpolis. Modern tvingades avsluta sin karriär när hon gifte sig, enligt dåtidens lagstiftning i Nederländerna. Denna tidiga erfarenhet har motiverat Frans att ifrågasätta ojämlikhet i samhället och kämpa för kvinnors rättigheter under sin politiska karriär.